Fredag nästa vecka skall jag undervisa lite i anatomi, eller i alla fall försöka. En del som är viktig att hålla koll på, som armen hänger på:

Axel

Mellan hals och arm ungefär, finns en härlig liten del av kroppen som även kallas skuldra. Det har på långa vägar kommit via ett antal språk in i svenskan, ursprungligen från latinets ala (vinge), som i germanska blev ahslo, som i anglosaxiska blev eaxl, och på tyska achsel, och på den vägen är det. På fornsvenska, när ordet först dök upp i norden, skrev vi axl, men jag tror nog uttalet inte förändrats nämnvärt. Det är ju ett fint mansnamn också, med hebreiskt usprung Absalon, fredens fader.

Dessa kunskaper lär hjälpa mig enormt i min undervisningsgärning.

Källa: Svensk etymologisk ordbok 1922