"Dagens" ord.

Hej.

Det uppstod idag en indirekt ordväxling mellan mig och en något besviken läsare. Personen i fråga undrade högt och vilt; "när i helvete kommer det här dagens ord?", varpå jag lät hälsa att om nu PIF [person i fråga] så gärna vill ha ett ord för dagen, får han skriva det själv.

Svaret jag fick var, kort och gott, "kukhuvud".

Men historien slutar inte där. Som ännu ett bevis på hur abstinens från dagliga ord driver folk till vansinne; PIF hörde några minuter senare av sig till mig och bad att få göra ett gästinlägg. Jag tänkte: "Varför inte?", och skapade ett tillfälligt login åt PIF. 

[Med risk för att verka dryg, vill jag bara påpeka hur skönt det är när man nått en sådan status att mindre värda folk sköter ens dagliga uppgifter. Jag känner mig just nu som lite av en lingvistikens Mick Jagger.]

Hursomhelst, medan jag egentligen sitter någon helt annanstans, indränkt i jordnötsolja och blir matad med vindruvor av krulliga unga män, tänkte jag idag, med anledning av ovanstående introduktion, upplysa de mindre etymologiskt kunniga om ordet "kuk".

Ja, det skulle vara gårdagens ord. Men det blir dagens. Igår fick jag alltså mina nya sjukhusskor som kommer öka effektiviteten i kulvertarna med ca 80% enligt helt evidensbaserade mätningar. De levererades till Postens företagscenter i Frölunda. Åt helvete långt bort från all ära och redlighet och framför allt spårvagnsnätet. Så jag bestämde mig för att gå.

Strapats

Har förekommit med typ 15 olika stavningar sedan 1700-talet och det finns två olika teorier om varifrån det kommer.
Den ena handlar om att det skulle vara en substantifiering av italienskans strappare; riva av, slita av. Det skall ha något att göra med spöstraff, och har en subtil betydelse av bestraffning. En strapats skulle alltså vara en bestraffning of sorts.
Nästa teori, som jag personligen, med min fantastiska insikt i den italienska språkkulturen, tror mer på. Där kommer prefixet stra från latinets extra som betyder utöver, utanför. -Pats skulle härstamma från samma stam som patos och patient som betyder lidande. Så en strapats skulle enligt den teorin bli ett lidande utöver det normala, ett utomordentligt lidande.

Där hör ni vad jag fick gå igenom för två par skor. Det är vägen, som är mödan värd.

Källa: Svensk etymologisk ordbok (1922)

Det är dags. Jag har suttit på det här ordet länge. Man kan säga att jag har haft det nånstans där bak i tankarna hela tiden. Men jag ville vara försiktig. Det är inget man öppnar upp för allmänheten hur som helst. Först nu är jag mogen, skulle nästan vilja säga nödd, att släppa det.

Röv


Det är ett svenskt fornnordiskt ord som betyder hål, sammankopplat med det fornnordiska verbet riuva som betyder bryta eller riva hål i, där kan man se ett tydligt släktskap till nuvarande svenska röva och riva.

Uppmaningen 'kyss maj i röva!' dateras ända bak till medeltiden, då skriven 'kyss mikk i röffwenä'. 


Vilhelm Moberg är den första kända författaren som använt sig av begreppet rövslickare. (1941)


Men August Strindberg, så före sin tid, skrev redan 1883 röfkyssare i ett brev.

Rövarspråk har inget med detta att göra, enligt min källa.


Källa: Bo Bergman - Ordens ursprung.

Idag kom vi in bakvägen på ett roligt ord som inte används så mycket idag i svenskan. Små pojkar brukar ibland bli tilltalade som Din lille

Parvel

Ligger ju skönt i munnen och man känner intuitivt hur liten en parvel måste vara. Det är djupt rotat i det indoeuropeiska språkområdet. Ordet dyker upp i svenska ordböcker på mitten av 1800-talet. Det kommer rakt från parvulus, diminutiv (förminskningsform) av latinets parvus, som rätt och slätt betyder liten. Det har inget att göra med sparv, som är en liten fågel med helt annan etymologi.

Klippt från SCB.se

Efternamn

• Det finns ingen person som har efternamnet Parvel.

Förnamn

• Det finns ingen kvinna som har namnet Parvel som förnamn.
• Det finns ingen man som har namnet Parvel som förnamn.

Men det finns folk på facebook som verkar heta Parvel i förnamn. Och då, kära läsarkrets, finns det en fråga kvar att ställa? Varför kom vi in bakvägen i detta etymologiska resonemang?

Källa: Svensk etymologisk ordbok (1922)

Här skriver man inget på 4-5 dagar och det blir en läsarstorm! Jag kan knappt visa mig ute på stan, folk bara kräver och ska ha och ska ha. Så jag har fått kämpa lite för att komma tillbaks ur dessa krav som kvävt all min kreativitet. Och lagt in lite reklam för att motivera mig att göra en bra blogg. Det var steg ett. Steg två är att fortsätta vara awesome och steg tre att skriva ord som mina läsare önskat.

Frukost


Inte mindre än tre gånger, av tre olika personer, har jag fått den direkta önskan att upplysa er inom det här ordets ursprung. Nå, det är ett gammalt fornsvenskt ord frokoster. I lågtyska fanns ett liknande vrokost. Kost heter ju kost fortfarande i svenska och vro (=tidig) har i dagens tyska blivit früh, precis som i frukost. Så från början menade man en måltid man åt tidigt på dagen. På den gamla goda tiden var det första målet man åt efter ett arbetspass, typ vid 8-tiden. Danskarna är så jävla lata så de har inte jobbat ett helt arbetspass före klockan 12. Så därför heter lunch frokost på danska. Medan vi i Sverige behöll den ursprungliga betydelsen med att kalla dagens första mål för frukost, och hitta på ett nytt namn för måltiden efter första arbetspasset. Då passade lunch bra.

Det ni, flickor!

Källa:Wikipedia 

Idag träffade jag en person som man skulle kunna kalla

Idiot

Mentalt otillräcklig, eller outbildad person, brukar man mena när man kallar någon idiot. Det gjorde man på franska redan på medeltiden, och på latin betydde det lekman eller outbildad person. Det kom i sin tur från att grekiskans idiotes betydde lekman och bokstavligen privatperson, eller personlig person. Egentligen skulle man kunna säga sin egen person. Det skulle kunna ha samma ursprung som idiom, som sitt eget uttryck.

Mark Twain använde det i ett fint citat från 1882:

Reader, suppose you were an idiot. And suppose you were a member of Congress. But I repeat myself.

Källa: http://www.etymonline.com/index.php?term=idiot

Nu undrar alla vem jag träffade. Det kan ni få göra.

Internmedicinen rivstartade med en sjukt seriös specialvecka om denna sjukdomarnas sjukdom. Den har kallats vid många namn, studerats i över tusen år, och skördat många underbensamputationer, blindheter och liv.

Diabetes


Ja, så jag är på diabetesavdelning denna veckan. Kul att blogga om vad man gör på dagarna va. Ordets ursprung i alla fall, är grekiskt. På latin hette det likadant, diabetes, och det heter något liknande på alla indo-europeiska språk. Det grekiska ursprunget var diabainein, som betyder att rinna rakt igenom, och syftade på det typiska symtomet hos diabetespatienter med riklig urin, och kraftig törst. Dia- betydde -genom och bainein -att gå. På något gammalt infödingspråk kallade man det den pissande ondskan. I sverige är väl det vanligaste sockersjuka. Inom branschen skall vi egentligen säga Diabetes mellitus om vi menar den primära insulin-diabetesen. Mel- betyder honung och mellitus därmed honungssöt. Det kom grekerna fram till genom att smaka på diabetikernas urin och blod. Kineserna, som varit smartare än oss i tretusen år, ställde fram urin och observerade om myror drogs till det istället. Så slapp de smaka, liksom. De kallade sjukdomen "sött kiss-sjuka". Vad Aretus från Kappadokien skulle känna sig dum om han fått höra det medan han levde. Jävla kineser.


Källa: Wikipedia, http://www.etymonline.com/index.php?term=diabetes, http://www.experiencefestival.com/a/Diabetes_mellitus_-_Etymology/id/5197263, http://www.medterms.com/script/main/art.asp?articlekey=39756

I dagens klimat kanske bör tilläggas att jag absolut inte har något emot kineser. Det borde framhållas mer att de hade den mest högstående civilisationen under hela medeltiden när vi i Europa mest höll på att rida häst och kriga i leran.